En tisdagskväll på Yttern utkämpades en kamp mellan hemmalaget Ytterby IS och Herrestads AIF som vi kunde gå segrande ur efter en rejäl urladdning i den andra halvleken. För trots en fantastisk start med mål redan efter fyrtio sekunder av Elin Anderberg så var det likaläge i paus. Fyrtiofem minuter och fem mål senare var dock läget ett annat och segern ett faktum.

Det började som sagt mycket muntert då vi direkt i inledningen sågade oss fram med ett fint anfall där Frida Nilsson serverade en boll i steget på sin djupledslöpande innermittfältskollega Elin Anderberg. Hon tog med sig både fart och boll genom backlinjen och öga mot öga med målvakten kunde hon behärskat rulla bollen i mål. En så kallad kalasstart!

Alla vill ta ledningen tidigt men samtidigt är det också en bra bortförklaring när man ska göra ett försök till att förstå varför spelet inte riktigt ville sätta sig därefter. Bitvis hittade vi anfall med fart och fantasi men det var sällan som känslan infann sig av grepp och kontroll kring matchbilden. Motståndarnas mer direkta spel var säkerligen också en bidragande faktor till detta. Lägen skapades ändå för flera mål men kanske tyckte målburen att vi varit alldeles för framfusiga i inledningen då gästfriheten sedermera var som bortblåst, och avsluten fick istället vika av vid sidan om stolparna.

Istället rasslade det till åt andra hållet då Herrestads AIF hittade runt på högerkanten och därifrån kunde deras ytter skära in i banan och pilla in ett avslut vid den närmaste stolpen. Utöver att det innebär en kvittering så resulterade det också i att laget samlade ihop sig för att försöka hitta ett sätt att få grepp om tillställningen, men den bästa medicinen skulle halvtidspausen ändå visa sig vara.

Till den andra halvleken vreds spelet upp på en rad parametrar. Passningsspelet var snabbare, bättre och med en klart tydligare riktning. Vi lyckades involvera våra forwards som ständigt hade mittfältare svärmandes i löpningar runtomkring och det möjliggjorde massvis av spännande kombinationer i vår väg fram mot mål. Kombinera mera, som man säger.

En annan viktig nyckel (nycklar är i regel viktiga) var försvarsspelet som utfördes med stor tydlighet och intensitet, vilket ledde till bollvinster högt upp i planen alternativt att vår backlinje kunde vinna boll rättvända och starta anfall på anfall.

En sådan matchbild möjliggjorde för Julia Cederberg att spela nära mål och då är mål vad som händer. Hennes tre strutar hade inneburit ett äkta hattrick om inte Frida Nilsson varit ofin nog att sticka emellan med en balja också.

Samtliga spelare involverades i anfallsspelet men när det kom till assistpoäng så var det Åkerström för hela slanten i andra halvlek. Alice spelade fram till dem tre första, och Emma till dem återstående två. Det sista var rentav Emma till Alice då den sistnämnda vände runt efter ett inkast från den förstnämnda innan hon skickade iväg någon sorts halvvolley i nät för att kröna en briljant insats. Vanligtvis är vi som står vid sidan av superproffs som kan se precis var varje passning ska gå (eller borde ta vägen), men denna gång var det lika delar förvåning som förundran när Alice smällde igenom smörpass på smörpass till sina lagkamrater.

Matchen tog så småningom om slut och den slutade 6-1 i vår favör. Vi tar framförallt med oss en andra halvlek som var oerhört trivsam samtidigt som det konstateras att inte ens om vi hade satt varenda målchans denna match så hade det varit tillräckligt för att mäta sig med antalet myggbett som inkasserades under samma tidsperiod. Vi har dock en till träning där vi får ingjuta nytt blod i trupperna innan det på lördag är dags att ta emot serieledaren Trollhättans FK hemma på Yttern. Det är också sista hemmamatchen för den här gången så därför hoppas vi på att få uppleva den tillsammans med så många av er som möjligt. Varmt välkomna!